andetag

Det jag behöver nu. Det är exakt detta.

Tacksamhet för dom som är hos mig.

Dom vet verkligen vilka de är.

Självklarheter. Samtal. Syster min.

Ord behövs knappt.

Det kommer till och med bli lätt.

För allt vad jag behöver nu. Är jag.

Låt mig vakna upp. Sådär.

Håll om mig sådär som på morgonen.

Min lilla. Då ljuset bryter in i rummet.

Då dom där klockorna spelar men mina stannar

Choice is yours

Röstmemo. Fullständig panik

Verkligen. Ingen återvändo.

Nu vill jag bara vara min

avslappnad

Tårar har fallit. Tårar skall återkomma

Men idag, inte i morgon. Kanske dag 3

Ser det för vad det är.

I Will try dying

I Will die trying 

Tack

Tack för du lämnade mig

Tack för du lämnade mig i allt

Tack för du lämnade mig till avgrunden

Tack för jag lämnade dig

Mit dir bin ich auch allein

I min känslostorm gör jag korkade beslut.

Osammanhängande, omedvetna.

Som jag krossats till minsta sandkorn.

Vanebildande.

Som jag så många gånger förr sagt att jag är.

Som så många gånger förr, sett i ögonen blå.

Ovärderlig, obefintlig, ostrukturerat, ofärdig, osande

Där i mörkret och kylan och parkbänk med frost.

Det är minus 1 grad och det kändes ändå som värme.

Själslig.

Om man fick välja, skulle du?

Våga

Ord som ekar, minnen som, lyckan som.

Det finns ett annat. Jag är säker på det. Tro på det

Går inte. Kan inte. Bryts itu plockar upp mina delar.

Finner mig där, igen där spillrorna tappas och plockas

Ser mig, saltvatten. 

Med dig är jag också ensam.